Symfonier

Symfonin är orkestermusikens drottning, förutsatt att man räknar konserten som kung och övriga orkesterverk som små prinsar och prinsessor. Symfonins fader är den italienska barockoperans uvertyr, sinfonian. Dess tre korta, sömlösa satser utvecklades under klassicismen till det en symfoni vanligtvis består av idag: fyra självständiga, utvecklade satser som tillsammans bygger symfonin.

Grundläggande för symfonin är sonatformen, en formula för komposition vars skapare stavas Haydn. I varje symfoni är en eller flera satser komponerade enligt sonatformen, vanligtvis den första och sista, ibland även den andra. Banbrytaren Beethoven var i och med sin berömda 'nia' den förste att komponera en körsymfoni. Sista satsens finale - An der Ode - utgör idag Europeiska Unionens hymn.

Symfoniken har fött en del bastarder, samtliga placerade på sidan med orkesterverk. Där återfinns inte minst den symfoniska dikten, sinfoniettan samt hybriden mellan symfoni och konsert, sinfonia consertante.